SKÅDEBANAN VÄSTMANLAND - Ingenjör Bååths gata 11
72212 Västerås 021-101705



Ropak Salik en del av Arosdöttrarna

Det märks att Ropak Salih är engagerad i arbetet inom Arosdöttraran på ABF. Hon pratar varmt och engagerat om projektet som har till syfte att utbilda invandrarkvinnor. Men vägen dit har både varit lång och krokig.
Ropak är född och uppvuxen i kurdiska delen av Irak inom en politiskt aktiv familj. Som ung utbildade hon sig på universitet i hemstaden till ingenjör inom lantmäteri. Ett yrke hon sedan arbetade med under åtta år. Men situationen i Irak var dåligt, krig och osäkerhet fick henne att fly till Sverige. Ropak har en syster i Göteborg som blev hennes kontakt i landet. Från Göteborg flyttade hon vidare till Örebro och därifrån till Västerås.
- Alla invandrare längtar hem säger Ropak. När jag pratar med mina elever i Arosdöttrarna så får jag alltid samma svar. Dom bär på en dröm om att återvända. Men så växer barnen och börjar skolan, blir vuxna. Då är det inte så enkelt längre.
När Ropak kom till Västerås försökte hon få ett arbete inom sitt gamla yrke, inom lantmäteriet, men det enda hon erbjöds var några kortare vikariat. Hon tyckte inte hon hade tillräckliga språkkunskaper för att kunna vidareutbilda sig varför situationen kändes besvärlig. Så fick hon en praktplats på Arosdöttrarna och blev kvar.
- Det var inte så enkelt att komma till Sverige trots att jag har lätt att lära mig. Jag kunde engelska. Jag tycker det är viktigt med språket varför det var det första jag tog tag i. Men det var så mycket annat. Jag kunde inte simma eller cykla, och så har jag tagit körkort på svenska.

Arosdöttrarana vänder sig till invandrarkvinnor som av olika anledningar inte klarat av SFI, Svenska för invandrare. Dom flesta av kvinnorna har dåliga förkunskaper, saknar utbildning, kan till och med vara analfabeter.
Arosdöttrarna delar upp utbildningen i tre steg. Första steget är att kvinnorna lär sig så pass mycket svenska att dom kan ta mot den kommande utbildningen. Det andra steget är en förberedande kurs på 16 veckor för att därefter kunna gå in i sista steget, att gå igenom en vårdutbildning.
Utbildningen varvar praktik med teori och genomförs i samarbete med Komvux. Eleverna har individuella utbildningsplaner. Resultatet är bra, mer än hälften av eleverna som gått utbildningen har fått ett arbete efter genomförd kurs.
I sitt hemland var Ropak kulturintresserad, gick på teater och konserter. Värnade om den traditionella kurdiska kulturen. Men i dag finns inte så mycket tid över för kultur. Arbetet med Arosdöttrarna kräver mycket tid och energi. Hon får vara både lärare och psykolog. Hjälpa till med praktiska saker som att fylla i blanketter och mycket annat. Resten av tiden spenderar hon med sin femåriga dotter. Men vist händer det att hon går på teater men kanske inte så ofta som hon egentligen ville.
Vad gäller uppdraget i Skådebanans styrelse säger hon.
- Jag vet inte riktigt hur ni arbetar men jag skulle vilja att Skådebanan hade kontakt med invandrarföreningar. Att ta tillvara deras kultur skulle vara spännande. Exempelvis att engagera sig i kulturnatten då olika föreningar kunde visa upp sig. Mat, dans och kläder.
Ropak är välkommen in i Skådebanans styrelse där hon kan föra in tankar om integration och kulturspridning.