Ropak Salik en del av
Arosdöttrarna
Det märks att Ropak Salih är engagerad i arbetet inom
Arosdöttraran på ABF. Hon pratar varmt och engagerat om projektet
som har till syfte att utbilda invandrarkvinnor. Men vägen dit har
både varit lång och krokig.
Ropak är född och uppvuxen i kurdiska delen av Irak inom en
politiskt aktiv familj. Som ung utbildade hon sig på universitet i
hemstaden till ingenjör inom lantmäteri. Ett yrke hon sedan
arbetade med under åtta år. Men situationen i Irak var dåligt,
krig och osäkerhet fick henne att fly till Sverige. Ropak har en
syster i Göteborg som blev hennes kontakt i landet. Från Göteborg
flyttade hon vidare till Örebro och därifrån till Västerås.
- Alla invandrare längtar hem säger Ropak. När jag pratar med
mina elever i Arosdöttrarna så får jag alltid samma svar. Dom
bär på en dröm om att återvända. Men så växer barnen och
börjar skolan, blir vuxna. Då är det inte så enkelt längre.
När Ropak kom till Västerås försökte hon få ett arbete inom
sitt gamla yrke, inom lantmäteriet, men det enda hon erbjöds var
några kortare vikariat. Hon tyckte inte hon hade tillräckliga
språkkunskaper för att kunna vidareutbilda sig varför situationen
kändes besvärlig. Så fick hon en praktplats på Arosdöttrarna
och blev kvar.
- Det var inte så enkelt att komma till Sverige trots att jag har
lätt att lära mig. Jag kunde engelska. Jag tycker det är viktigt
med språket varför det var det första jag tog tag i. Men det var
så mycket annat. Jag kunde inte simma eller cykla, och så har jag
tagit körkort på svenska.
Arosdöttrarana vänder sig till
invandrarkvinnor som av olika anledningar inte klarat av SFI,
Svenska för invandrare. Dom flesta av kvinnorna har dåliga
förkunskaper, saknar utbildning, kan till och med vara analfabeter.
Arosdöttrarna delar upp utbildningen i tre steg. Första steget är
att kvinnorna lär sig så pass mycket svenska att dom kan ta mot
den kommande utbildningen. Det andra steget är en förberedande
kurs på 16 veckor för att därefter kunna gå in i sista steget,
att gå igenom en vårdutbildning.
Utbildningen varvar praktik med teori och genomförs i samarbete med
Komvux. Eleverna har individuella utbildningsplaner. Resultatet är
bra, mer än hälften av eleverna som gått utbildningen har fått
ett arbete efter genomförd kurs.
I sitt hemland var Ropak kulturintresserad, gick på teater och
konserter. Värnade om den traditionella kurdiska kulturen. Men i
dag finns inte så mycket tid över för kultur. Arbetet med
Arosdöttrarna kräver mycket tid och energi. Hon får vara både
lärare och psykolog. Hjälpa till med praktiska saker som att fylla
i blanketter och mycket annat. Resten av tiden spenderar hon med sin
femåriga dotter. Men vist händer det att hon går på teater men
kanske inte så ofta som hon egentligen ville.
Vad gäller uppdraget i Skådebanans styrelse säger hon.
- Jag vet inte riktigt hur ni arbetar men jag skulle vilja att
Skådebanan hade kontakt med invandrarföreningar. Att ta tillvara
deras kultur skulle vara spännande. Exempelvis att engagera sig i
kulturnatten då olika föreningar kunde visa upp sig. Mat, dans och
kläder.
Ropak är välkommen in i Skådebanans styrelse där hon kan föra
in tankar om integration och kulturspridning.